Program för Seminarier – 2018
Svenska Demensdagarna 24-25 maj 2018
Att vårdhunden visat sig göra nytta och kommit för att stanna inom vården är känt för de flesta. I denna föreläsning berättar Mia Boivie från Uppsala kommun om hur utvecklingen och kunskapen av vårdhundsteam och dess betydelse för hur demensvården utvecklats i Uppsala. David Svennelid från Vårdhundskolan kommer att berätta om har man säkerställer kvalitén av utbildning sam om certifiering av vårdhundsteam. I samarbete med Mia, arbetar David Svennelid och Lena Maria Lundberg med utveckling och utbildning av vårdhund och vårdhundsförare i Sverige och Norden. Uppsala kommun har sedan 2007 arbetat strukturerat med vårdhund inom vård av personer med demenssjukdom. 2017 öppnade även Uppsala kommun ett boende för unga personer med demenssjukdom där vårdhunden är en självklar resurs i vården. Nu arbetar sex stycken certifierade vårdhundsförare. Mia Boivie kommer bland annat att berätta om hur vårdhundsverksamheten gör vården mer kostnadseffektiv samt hur man praktiskt använder en vårdhund i sin verksamhet.
Mia Boivie, Verksamhetsutvecklare vårdhund, Uppsala kommun
David Svennelid, Utbildare & ägare, Vårdhundskolan
Lena Maria Lundberg, Utbildare & ägare, Vårdhundskolan
Seminariet tar upp hur vi på Beställarenheten äldreomsorgen i Hägersten-Liljeholmen har utvecklat vår verksamhet med stöd av ett demensprojekt, finansierat av statliga stimulansmedel. I projektet har vi fokuserat på att öka kunskapen hos handläggare, implementera nya rutiner på enheten samt utveckla samverkan med minnesmottagningen på Huddinge sjukhus. Vi kommer även berätta om de juridiska gråzonerna utifrån ett handläggarperspektiv.
Kristina Larsson, Biståndshandläggare, Beställarenheten äldre, Hägersten-Liljeholmen SDF
Linnea Forsberg, Biståndshandläggare, Beställarenheten äldre, Hägersten-Liljeholmen SDF
Vi har alla problem med minnet ibland. För en del personer är svårigheterna så uttalade att de söker hjälp på grund av oro för demenssjukdom. För vissa av dessa personer kan inte specialistutredningen bekräfta svårigheterna, vilket då kallas ”subjektiv kognitiv försämring”. Kan det ändå vara så att de subjektiva problemen är de första tecknen på en begynnande demenssjukdom? Om inte, vad kan de kognitiva problemen i vardagen annars bero på?
Marie Eckerström, psykolog, med dr, Minnesmottagningen, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Utredningen av Alzheimers sjukdom har sett relativt likartad ut de senaste 15 åren, men de senaste året har flera framsteg gjorts avseende diagnostik. Detta, i kombination med lovande nya behandlingsresultat, gör att vi måste vara beredda att tänka om i hur och vem vi utreder. Föreläsningen kommer kort att presentera nuvarande demensutredning och därefter ta upp nya diagnostiska metoder och utredningsscenarion.
Sebastian Palmqvist, Docent, Leg. Läkare, Sektionen för Neurologi, Skånes Universitetssjukhus
Enheten för klinisk Minnesforsknings, Lunds Universitet
Vilken betydelse har det att personer med Alzheimers sjukdom kan behålla en hälsofrämjande fysisk aktivitet långt in i sjukdomsförloppet och vilka hinder finns? Att vara fysiskt aktiv är inte bara en fråga om att förbättra eller bibehålla fysiska funktioner. Att motionera och vara fysiskt aktiv på annat sätt hänger också nära samman med att vara självständig och känna sig kapabel, vilket i sin tur har stor betydelse för självkänslan. Ylva beskriver gångproblem som kan försvåra aktivitet i vardagen och ger förslag till råd och riktlinjer för fysisk aktivitet hos personer med Alzheimers sjukdom i tidigt skede.
Ylva Cedervall, Med.dr., leg sjukgymnast, Inst. för folkhälso- och vårdvetenskap/geriatrik Uppsala universitet, Akademiska sjukhuset
Lelle är 87 år och bor ensam i en villa strax utanför Tibro. Lelle fick Alzheimer för ca 3 år sedan och är behov av stöttning i sitt hem för att klara sin vardag. Han har sedan några år haft hjälp flera gånger om dagen, av hemvården i Tibro kommun. Han har lärt känna personalen väl och han känner sig trygg när de hjälper honom. Kan Lelle få hjälp av samma personal oavsett om hans behov ändras under sjukdomsförloppet? Kan samma personal arbeta inom hemvård, korttid, dagverksamhet eller på särskilt boende, beroende på vad Lelle har för behov? I Tibro Kommun vill vi svara ja på den frågan. Lelle kan fortfarande gå på dagverksamhet när han är på korttid och han kan få hjälp av samma personal på korttiden, som i hemmet eller på dagverksamheten. I Tibro utmanar vi gamla strukturer och arbetssätt inom omvårdnaden av personer med demens och ser redan positiva exempel, där individens behov kommer först.
Rikard Strömqvist, Enhetschef, Tibro kommun
Johan Ekstrand, Demenssamordnare, sjuksköterska, Tibro kommun
Peter Jonsson, Vård- och omsorgschef, Tibro kommun
När vanligtvis skötsamma personer börjar bete sig socialt avvikande, och kanske till och med begår kriminella handlingar, ska man vara uppmärksam. Deras nya beteende kan nämligen vara ett första tecken på demenssjukdom. Många personer med demenssjukdom får vänta länge innan utredning påbörjas och diagnos ställs. Detta gäller inte minst de som lider av frontotemporal demens (FTD). Vid Lunds universitet pågår det sedan många år en omfattande forskning om FTD och de sociala konsekvenser som uppstår för den drabbade. FTD-patienter kan tidigt i sjukdomen prestera normala resultat vid enkla tester som Mini Mental Test. De kan i samma skede däremot uppvisa ett avvikande, antisocialt och till och med kriminellt beteende. Inte sällan innan hjärnsjukdom konstaterats och demensdiagnos ställts. Hur beter de sig? Och hur ska vård, polis och rättsväsende hantera detta?
Madeleine Liljegren, Doktorand och ST-läkare i psykiatri, Lunds universitet och Psykiatri Nordväst Stockholm
Parkinsonism med kognitiv påverkan är ett vanligt tillstånd i populationen. Många olika sjukdomstillstånd med överlappande kliniska presentationer måste övervägas. Orsaken kan vara Parkinsons sjukdom med den klassiska symtomtriaden bradykinesi, vilotremor, rigiditet, men andra former av parkinsonism som finns vid atypisk parkinsonism, demenssjukdom, cerebrovaskulär sjukdom, normaltryckshydrocefalus, genetiska sjukdomar och läkemedelsorsakade tillstånd kan vara svårare att känna igen. Kombinationer av bakomliggande orsaker är också vanliga. Mer eller mindre kognitiv påverkan förekommer ofta initialt och kan redan då innebära ett betydande handikapp. Efterhand utvecklas olika demensliknande tillstånd. Många behandlingsalternativ kan diskuteras i sjukdomarnas olika faser. Inverkan av psykosociala faktorer, andra sjukdomar, läkemedel och neurokirurgiska åtgärder måste beaktas. Bedömningar av dessa patienter sker ständigt på olika nivåer och inom olika specialiteter i dagens sjukvård. Föredraget kommer att inriktas på diagnostik, prognos och handläggning utifrån perspektivet på en neurologisk motorikenhet.
Björn Holmberg, Överläkare, medicine doktor, Neurologen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
En god munhälsa är en del av vår livskvalitet. I Sverige har munhälsan stadigt förbättrats under de senaste 50 åren tack vare ett lyckosamt förebyggande arbete inom tandvården. Därför är det allt fler äldre som har kvar sina egna tänder eller har olika typer av fastsittande ersättningar. Sammantaget skapar situationen ett ökat behov av god munvård och regelbundna tandvårdsbesök genom hela livet. I samband med utvecklande av demenssjukdom är det vanligt att den regelbundna tandvårdskontakten bryts. Resultatet är ofta en mycket snabb progress av sjukdomar som karies och tandlossning. Föreläsningen kommer att belysa varför det är så viktigt att behålla tandvårdskontakten och munhälsan i samband med skört åldrande. Munhälsan som friskfaktor vid demenssjukdom bidrar till att minska infektionsbelastningen och till att behålla ett aktivt liv med sociala kontakter och fullgod nutrition. Det goda samarbetet mellan vård- och omsorg och tandvård skapar möjligheter för god munhälsa även vid skört åldrande.
Pia Skott, Med Dr och Sjukhustandläkare, Akademiskt Centrum för Äldretandvård
Temacoach inom äldreomsorg, är det ett framtidsalternativ? Hos Temabo anlitas konstnärer, hantverkspedagoger, musiker, musikterapeuter, uttryckande konstterapeuter, skådespelare, dansare och filmare. Musiken är som ett alternativt språk. När orden tar slut finner vi meningsfullhet och sammanhang genom att lyssna, sjunga och/eller känna igen/minnas i toner. Just nu pågår flera forskningsprojekt om musik som medicin för ett framgångsrikt åldrande. Under seminariet får ni ta del av olika exempel på ”musikmedicin” för individ och grupp. Franciska är utbildad uttryckande konstterapeut och arbetar som Temacoach på Berga vård och omsorgsboende i Solna som drivs av Temabo där hon under flera år tillsammans med boende och medarbetare praktiserat och sett resultatet av musikens hälsoförstärkande effekter.
Franciska von Koch, Temacoach, Berga omvårdnadsboende
Måltidsmiljö är en del av vården och omsorgen om personer med demenssjukdom. Men vilken betydelse har egentligen måltider och miljön? Vad säger den forskning som finns om önskemål kring mat och måltider? Hur och utifrån vilken kunskap formar vi som omsorgsgivare arbetsuppgiften att servera och organisera mat och måltider? Kan vi förändra hur vi arbetar med måltidsmiljön och i så fall hur påverkar det upplevelsen? Seminariet tar avstamp ur FAMM (The Five Aspects Meal Model) och lyfter fram perspektiv på hur man kan arbeta med att förändra främst måltidsmiljön inom särskilt boende. Vad behöver vi kartlägga? Vilka redskap kan vi använda för att förändra? Vilka attityder och strukturer kan hindrar oss att utveckla måltidsmiljön? Vilka resultat av förbättringar kan man förvänta sig och hur vidmakthåller man förbättringarna?
Anja Saletti, Leg, dietist, Med. Dr, Institutionen för folkhälsa och vårdvetenskap, Uppsala universitet
Arbetet kring personer med demenssjukdom kan ställa höga krav på vårdpersonalens förmåga att kommunicera, att förstå, men också göra sig förstådda. Sjukdomens symtombild kan dels bero på hjärnskadans omfattning, men också på samspelet med omgivningen, vilket indikerar till att kommunikationen spelar stor roll för hur den sjuke mår. Forskning visar att förändrade kommunikationsmetoder hos vårdpersonal kan minska symtom som oro och agitation.
Personcentrerad vård utgör idag grunden i demensvården, och utgår från att den demenssjuke personen är delaktig utifrån sina önskemål och kvarvarande förmågor. Dock beskrivs kommunikationen hos personer med demenssjukdom ofta med medicinska begrepp som innebär en bristande förmåga, som ett symtom eller beteende. Hur påverkar det vår syn på personen? Hur uttrycker vi oss när vi rapporterar eller dokumenterar? Vilken information behöver vi för att anpassa kommunikationen gentemot den demenssjuke personen?
Hur kan vi som vårdpersonal hjälpa varandra att hitta tråden som leder oss till den personcentrerade kommunikationen?
Andreas Jönsson, Silviasjuksköterska, Äldrepedagog, Minneskliniken, Skånes Universitetssjukhus
Det finns stora behov att sprida kunskap om palliativ vård vid demens. Detta seminarium tar upp grundläggande punkter för god palliativ vård vid demens men också hur webbutbildningen Palliation ABC kan vara ett redskap i praktiken.
I januari 2018 lanserades Palliation ABC, en nationell avgiftsfri webbutbildning i palliativ vård som utvecklats av Betaniastiftelsen i samarbete med Svenskt Demenscentrum. Utbildningen är baserad på Socialstyrelsens riktlinjer för god palliativ vård och utgår från fyra personers sjukdomsförlopp varav ett, Arne, handlar om palliativ vård vid demens.
Johan Sundelöf, Läkare och programchef, Betaniastiftelsen
Varför visar medicinska studier av Alzheimers sjukdom ofta olika resultat? Hur granskar man översiktligt patientgruppens egenskaper och de statistiska metoder som använts i en vetenskaplig artikel? Det är frågeställningar som kommer att tas upp på föreläsningen.
I typisk (kvantitativ) forskning ställer man upp en hypotes, insamlar ett antal tillgängliga eller experimentella uppgifter (data) och gör en statistisk analys där hypotesen prövas.
Följande exempel visar betydelsen av kritisk granskning och hur bakgrundsfaktorer kan påverka resultatet. I ett antal kommuner i Tyskland fann man ett signifikant positivt linjärt samband mellan antalet storkar och antalet födda barn. Kan antalet storkar påverka barnafödandet? Den verkliga orsaken var att fler storkar fanns i landsortskommuner, där det också var vanligare med fler barn! Statistik är rätt brukat ett kraftfullt och mycket nyttigt verktyg.
Carina Wattmo, Doktor i medicinsk vetenskap, VE Minnessjukdomar, Skånes universitetssjukhus, Malmö
Frågan om tvång och begränsning inom demensvården och omsorgen är en het potatis som varit föremål för flera utredningar sedan 1980-talet. Hur kan vi arbeta för en vård och omsorg utan tvång och begräsningar?
Utifrån goda exempel kommer Petra Tegman och Anette Ekström hålla en dialog kring detta, dels från ett socialtjänstlagsperspektiv och dels utifrån hälso- och sjukvårdslagen. Seminariet tar också upp svårigheter vi kan ställas inför och hur viktigt det är med kunskap, samarbete och strategier.
Anette Ekström, Silvialäkare, Överläkare, Handens Minnesmottagning, Praktikertjänst N.Ä.R.A. AB
Petra Tegman, Silviasjuksköterska, Verksamhetschef, Lovisagården
De flesta av de som bor på vård- och omsorgsboenden i Sverige idag har en demenssjukdom och detta ställer specifika krav på utformningen av den fysiska miljön i dessa boenden. Bland annat är det viktigt att miljön är begriplig och att rummens utformning stödjer det som ska hända där. Utformningen av miljön är också viktig för att uppnå värden som trivsel, delaktighet och hemmastaddhet. Här presenteras resultat som bygger på deltagande observationer på åtta vård- och omsorgsboenden, runt om i Sverige, som har lyfts fram som goda exempel när det gäller utformningen av den fysiska miljön. I föreläsningen presenteras exempel på situationer då utformningen av gemensamma rum (t ex. matrum/vardagsrum, korridorer utomhusmiljöer) i olika vård- och omsorgsboenden stödjer upplevelser av trivsel, delaktighet och hemmastaddhet hos personer med demenssjukdom som lever där.
Lena Rosenberg, Med. Dr. Leg. Arbetsterapeut, Karolinska Institutet, Sektionen för arbetsterapi
I basutredningen för minnessvikt ingår någon form av bildgivande teknik, vilket oftast innebär datortomografi av hjärnan. Detta tjänar tre syften, där det första är att utesluta eller påvisa sjukdom som kan leda till minnessvikt, som t ex tumör eller inflammatorisk sjukdom som multipel skleros. Det andra är att påvisa närvaro av kärlsjukdom i hjärnan med manifestationerna resttillstånd efter infarkt eller blödning samt småkärlssjukdom. Båda dessa två, upptäckt av specifik sjukdom och av kärlsjukdom kan ersättas av andra tester som görs i ramen av utredning för minnessvikt. Det tredje är att upptäcka atrofi (förtvining) som uppträder i olika mönster beroende på bakomliggande sjukdom som till exempel Alzheimer’s sjukdom eller frontallobsdemens. På så sätt bidrar bildgivande tekniker med mycket viktig information som är till gagn för behandlande läkare, patienten och dennes anhöriga. I specialistutredningen får PET (positron emissions tomografi) en allt viktigare plats eftersom den direkt påvisar inlagring av amyloid och tau, kardinalfynden vid Alzheimers sjukdom.
Danielle van Westen, läkare, docent, Bild och Funktion, SUS, Lund
Svenskt Demenscentrum och FUB (Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) har med stöd av Allmänna arvsfonden tagit fram ett kunskapsstöd om att åldras med intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning). Under seminariet ges både en bakgrund till och en presentation av kunskapsstödet. Några centrala frågor diskuteras; Vad behöver vi veta om åldrandet i den här gruppen? Skiljer sig åldrandet från befolkningen i övrigt? Är det vanligare med demenssjukdom? Vad behöver vi tänka på i bemötandet av den äldre personen? Även här är ett personcentrerat förhållningssätt självklart. Kunskapsstödet består av en skrift samt webbutbildningar till målgruppen och till personal och anhöriga.
Boel Karlin, Medie- och webbpedagog, Svenskt Demenscentrum
Lars Sonde, Utredare, Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum